I ain't never been this broken

Jag förstår inte hur det kan bli såhär, jag trodde helt ärligt att mina tårar var slut, det känns inte som att jag gjort annat på sistone än gråtit, men jag har tårar kvar, mycket, och det kommer fortsätta forsa ner, oavsett vad alla säger.. det handlar inte om herr olsson längre, även om alla tycks tro det, det händer andra saker i mitt liv också, och just nu tänker jag inte särskilt mycket på honom, nu ljög jag, men det är annat som tar stor plats just nu, och ett tag trodde jag att det skulle vara skönt, att få tänka på annat, men det är det inte, inte när det ska vara nåt sånt här, och jag vet att allt skulle kännas bättre om jag hade honom här, bara för att få prata om allt som händer..
jag har fått en rad sms idag, och pratat med folk som inte orkar bry sig mer, och jag känner mig bara så hjälplös, jag kan inte göra nåt åt nånting..

jag är trött och borde sova, orkar egentligen inte jobba imorrn..

/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0