Linda

hemma igen, jag vet inte alls hur jag känner, jag tror inte jag känner nånting, en klump i magen har jag, men jag vet inte vad den gör där, om det betyder att det är skönt att vara hemma eller om jag bara saknar.
allt kommer att bli bättre, det säger alla, och det förstår väl jag också, men just nu är allt verkligen skit, hur kunde det bli såhär..?

jag vet inte vart jag har mig själv längre, hela jag är bara ett stort frågetecken..

jag har den höstdepp jag aldrig fick idag, nog är det höst fortfarande men det känns snart mer mot vinter, men det spelar ingen roll, hade jag redan haft en skulle jag ha haft en till, och death cab, maria mena och secondhand serenade som vanligtvis hade spelats har nu bytts ut mot lite whitney houston, aerosmith, celine dion, faith hill, och andra som jag verkligen inte borde lyssna på, men jag behöver det tror jag.. patetisk man kan känna sig ibland verkligen, det finns så många som har det värre och ändå sitter jag här och vill dö några dagar..

I hope life treats you kind,
And I hope you have all you've dreamed of
And I wish you joy and happiness
But above all this, I wish you love

/