Nu kan du få mig så lätt
TRÅNGSVIKEN
Två män och en kvinna omkom i en singelolycka på E 14 öster om Trångsviken vid fyratiden på söndagsmorgonen.
Tre unga människor, en kvinna och två män, miste livet i en singelolycka några hundra meter öster om Trångsviken på söndagsmorgonen.
Olyckan inträffade vid fyratiden. Personbilen som ungdomarna färdades västerut i kom av okänd anledning över på fel sida av E 14 och kraschade. Bilen blev kraftigt demolerad eftersom den landat upp och ner.
– Bilen träffade en jordbank som sluttade som en ramp. Alla tre hade slungats ur bilen och hade med största sannolikhet dött omedelbart, säger Mats Nyman, räddningstjänsten.
Två av de förolyckade var från Ytterån och en person kom från Trångsviken.
Det var mycket halt väglag på platsen vid tillfället men de närmare omständigheterna kring olyckan var inte kända. Tidigare under kvällen och natten hade det kommit snö och temperaturen var vid nollpunkten.
– Det var så halt att vi på räddningstjänsten fick köra sakta mot olycksplatsen. Det var dessutom spårigt, säger Mats Nyman.
– Många har frågor och vi försöker ge de svar som vi har. Det här var väldigt fina ungdomar som råkade ut för en oerhört tragisk olycka, säger Mats Nyman.
I tolvtiden på söndagen kom hela tiden flera sörjande till olycksplatsen för att tända ljus. Många röda rosor hade lagts vid den gran som bilen stannade vid.
det här är verkligen det värsta som kan hända, man tycker att man har det så hemskt själv men när man vaknar på morgonen och få höra att något sånt här har hänt förstår man vilken tur man har. alla omkring mig lever och mår bra, och det gäller att inte ta det för givet, men det är så lätt, tills nånting händer och det är försent. jag vet vem tjejen var men det var ingen jag kände och det tackar jag gud för, jag vill inte ens försöka sätta mig in i den situation familjen sitter i nu, usch, och att det var så nära, det finns inte...
dagen har spenderats med mamma i hallen där vi nu lyckats sätta upp tapeterna, himlans vad fint det blir :) lila blev det också, som skimrar lite i brunt, men också i grått och nästan lite blått, haha, låter kanske helt tokigt men om nåt är tokigt så är det tokigt fint :D
gårdagskvällen var skit, enbart skit! var hos pappa under dagen och fixade mitt rum som blev finfint men sen när jag kom till mamma igen kände jag mig bara rastlös och var så less på att bara sitta hemma hela kvällarna så jag ville göra nåt. ingen annan hade lust med det dock eller så hade dom andra planer vilket är helt förståeligt då klockan trots allt var halv åtta ungefär.. jag stod på listan på marité men var väl inte jättepepp på att gå dit själv och inget dricka hade jag heller.. så efter massa irritation förstod jag att jag skulle få vara hemma, så jag skjutsade olivia till hennes kompis och sen satte jag mig i köket och började tänka på massa onödiga grejer, vilket ledde till att jag började gråta vilket i sin tur sen ledde till att jag var så nära på att blotta mig helt och bara skriva av mig, jag tänkte igenom precis vad jag skulle skriva och det var inte alls långt ifrån att jag gjorde det, meen, jag gjorde det alltså inte, och det var väl lika bra, jag har skrivit alldeles för mycket, och jag blir bara mer ledsen när jag vet att jag tömt mig själv helt och sen inte får nånting tillbaka.. jag gick och la mig istället, klockan nio, och fortsatte tänka där, och hoppades på att få somna hyfsat fort, tårarna hade ju hjälpt mig att blir trött iaf så helt meninglösa är dom väl inte, haha.. mamma kom ganska fort upp igen och såg att var ledsen och hade lagt mig så hon tvingade upp mig för att åka in till stan, inte för att göra nånting speciellt, men jag tror hon börjar förstå att jag inte klarar av det här.. så vi åkte in, hyrde en film, och åkte hem igen..
jag tror att både mamma och jag var tvungen att lätta lite på dom tyngder vi har, vi pratade mycket mycket och allt kändes mycket bättre när vi kom hem, för båda två tror jag visst..
jag blir verkligen tokig på att bo hemma, det finns ingenstans man får vara ifred, går jag in på ett rum och stänger dörren kommer snart nån efter med en fråga, "vill du ha varm choklad?" "ska vi se en film? vilken vill du se?" eller nån annan helt onödig. går man in på rummet och stänger efter sig kan väl det betyda att man vill vara ifred? sen om jag börjar gråta frågas det alltid hur det är, och hur jag mår, det är väl rätt tydligt hur jag mår om jag gråter, tydligen inte för alla, man får aldrig ha nånting för sig själv, allt ska man dela med sig av, thats it. sen när jag väl är glad ska det också frågas om jag mår bra och om allt är bättre än förra veckan, förra veckan log jag knappt, och man märker väl på en människa man är upp i hela dagarna om dom mår bättre eller inte? men mår jag bra och dom frågar om det är bättre än förrut mår jag automatiskt sämre igen, bara för att tankarna kommer tillbaka igen.. usch, allt är skit..!
nu har jag skrivit av mig iaf, jag skulle aldrig orka läsa ett såhär långt inlägg tror jag, haha, men vad gör man :)
I think I lost my heart on my way back home..
Två män och en kvinna omkom i en singelolycka på E 14 öster om Trångsviken vid fyratiden på söndagsmorgonen.
Tre unga människor, en kvinna och två män, miste livet i en singelolycka några hundra meter öster om Trångsviken på söndagsmorgonen.
Olyckan inträffade vid fyratiden. Personbilen som ungdomarna färdades västerut i kom av okänd anledning över på fel sida av E 14 och kraschade. Bilen blev kraftigt demolerad eftersom den landat upp och ner.
– Bilen träffade en jordbank som sluttade som en ramp. Alla tre hade slungats ur bilen och hade med största sannolikhet dött omedelbart, säger Mats Nyman, räddningstjänsten.
Två av de förolyckade var från Ytterån och en person kom från Trångsviken.
Det var mycket halt väglag på platsen vid tillfället men de närmare omständigheterna kring olyckan var inte kända. Tidigare under kvällen och natten hade det kommit snö och temperaturen var vid nollpunkten.
– Det var så halt att vi på räddningstjänsten fick köra sakta mot olycksplatsen. Det var dessutom spårigt, säger Mats Nyman.
– Många har frågor och vi försöker ge de svar som vi har. Det här var väldigt fina ungdomar som råkade ut för en oerhört tragisk olycka, säger Mats Nyman.
I tolvtiden på söndagen kom hela tiden flera sörjande till olycksplatsen för att tända ljus. Många röda rosor hade lagts vid den gran som bilen stannade vid.
det här är verkligen det värsta som kan hända, man tycker att man har det så hemskt själv men när man vaknar på morgonen och få höra att något sånt här har hänt förstår man vilken tur man har. alla omkring mig lever och mår bra, och det gäller att inte ta det för givet, men det är så lätt, tills nånting händer och det är försent. jag vet vem tjejen var men det var ingen jag kände och det tackar jag gud för, jag vill inte ens försöka sätta mig in i den situation familjen sitter i nu, usch, och att det var så nära, det finns inte...
dagen har spenderats med mamma i hallen där vi nu lyckats sätta upp tapeterna, himlans vad fint det blir :) lila blev det också, som skimrar lite i brunt, men också i grått och nästan lite blått, haha, låter kanske helt tokigt men om nåt är tokigt så är det tokigt fint :D
gårdagskvällen var skit, enbart skit! var hos pappa under dagen och fixade mitt rum som blev finfint men sen när jag kom till mamma igen kände jag mig bara rastlös och var så less på att bara sitta hemma hela kvällarna så jag ville göra nåt. ingen annan hade lust med det dock eller så hade dom andra planer vilket är helt förståeligt då klockan trots allt var halv åtta ungefär.. jag stod på listan på marité men var väl inte jättepepp på att gå dit själv och inget dricka hade jag heller.. så efter massa irritation förstod jag att jag skulle få vara hemma, så jag skjutsade olivia till hennes kompis och sen satte jag mig i köket och började tänka på massa onödiga grejer, vilket ledde till att jag började gråta vilket i sin tur sen ledde till att jag var så nära på att blotta mig helt och bara skriva av mig, jag tänkte igenom precis vad jag skulle skriva och det var inte alls långt ifrån att jag gjorde det, meen, jag gjorde det alltså inte, och det var väl lika bra, jag har skrivit alldeles för mycket, och jag blir bara mer ledsen när jag vet att jag tömt mig själv helt och sen inte får nånting tillbaka.. jag gick och la mig istället, klockan nio, och fortsatte tänka där, och hoppades på att få somna hyfsat fort, tårarna hade ju hjälpt mig att blir trött iaf så helt meninglösa är dom väl inte, haha.. mamma kom ganska fort upp igen och såg att var ledsen och hade lagt mig så hon tvingade upp mig för att åka in till stan, inte för att göra nånting speciellt, men jag tror hon börjar förstå att jag inte klarar av det här.. så vi åkte in, hyrde en film, och åkte hem igen..
jag tror att både mamma och jag var tvungen att lätta lite på dom tyngder vi har, vi pratade mycket mycket och allt kändes mycket bättre när vi kom hem, för båda två tror jag visst..
jag blir verkligen tokig på att bo hemma, det finns ingenstans man får vara ifred, går jag in på ett rum och stänger dörren kommer snart nån efter med en fråga, "vill du ha varm choklad?" "ska vi se en film? vilken vill du se?" eller nån annan helt onödig. går man in på rummet och stänger efter sig kan väl det betyda att man vill vara ifred? sen om jag börjar gråta frågas det alltid hur det är, och hur jag mår, det är väl rätt tydligt hur jag mår om jag gråter, tydligen inte för alla, man får aldrig ha nånting för sig själv, allt ska man dela med sig av, thats it. sen när jag väl är glad ska det också frågas om jag mår bra och om allt är bättre än förra veckan, förra veckan log jag knappt, och man märker väl på en människa man är upp i hela dagarna om dom mår bättre eller inte? men mår jag bra och dom frågar om det är bättre än förrut mår jag automatiskt sämre igen, bara för att tankarna kommer tillbaka igen.. usch, allt är skit..!
nu har jag skrivit av mig iaf, jag skulle aldrig orka läsa ett såhär långt inlägg tror jag, haha, men vad gör man :)
I think I lost my heart on my way back home..
Kommentarer
Trackback
