When everything feels like the movies, you bleed just to know you're alive..
Well, jag kan väl knappast säga att jag måste göra som rubriken för att bevisa att jag lever. mitt liv är nämligen inte som en film, även om jag önskar det ibland, att jag bara kunde trycka på stopp och få göra och höra nånting bra ibland.. men nu är det inte så.
jag är svinigt arg på min pappa just nu, vet inte ens om jag kan förklara hur besviken jag är på honom och hur mycket som är förstört för min del. jag tänker inte skriva mer om det, det tar för mycket på energin..
jag och mamma har kommit till ännu en tvist, den kom upp i måndags när jag hade glömt att handla mat, jag gjorde det på tisdagen istället men då var det redan för sent, vilket både är och inte är förståeligt. jag åkte till johan direkt efter stockholm så jag tänkte inte på att det var tomt i kylen hemma, vilket var dumt. men samtidigt kan alla glömma, hade mamma bara påmint mig en gång till hade jag såklart handlat, men det är för sent nu..
1 september ska jag vara ute härifrån, vart jag tar vägen är världens största frågetecken och det kommer endast tiden få utvisa, men två veckor alltså, sen tänker jag inte vara nåt besvär längre..
jag har sökt två jobb, var in på videoteket och snackade i en halvtimme och jag önskar mest av allt att jag kan få jobbet där, han gillade mig men han sa också att han hade en del systerbarn osv som han var tvungen att tänka extra på, även om han inte gillade tanken.. vi får se helt enkelt. andra jobbet var på ica matmästarn, om jag får jobbet där skulle jag nog mest bli fundersam, det kändes inte riktigt bra faktiskt..
en liten blödning har visats i mitt öga på den återkommande undersökningen, förhoppningsvis var det ingenting men är det nåt så är det väl bara att vänta och se där också, ett blint vänsteröga vill väl alla ha va, fan.
jag har bloggat i ett år nu snart, jag hade inte tänkt fira nånting på dagen utan avsluta mitt bloggande precis här. under alla inlägg jag skrivit har jag sårat en hel del och skrivit saker som jag menar men som kanske inte är menat att komma ut till alla, vissa saker ska man helt enkelt hålla för sig själv. jag är för ärlig för sånt och tycker att man ska stå för saker man gör, för mig finns det inte mycket som är privat, jag har skrivit saker som jag anser vara problem i mitt liv, och inte för att hänga ut andra och få dom att framstå som dåliga personer. det här är min öppna dagbok där jag behöver åsikter för att veta hur jag ska ta itu med saker och ting. och istället för att tynga mina nära med mina problem och att se hur dom lessnar mer och mer ger jag fler chansen för folk att välja att lyssna eller inte lyssna. men nu är det nog. det har skapat för mycket problem då folk inte förstått i vilket syfte jag haft bloggen, det jag har försökt få mig själv att må bättre av har i slutändan bara gjort mig mer ledsen.
jag blev ingen blondinbella och tacka fan för det.
vi kör ett kul klipp som sista grej :)
so long.
jag är svinigt arg på min pappa just nu, vet inte ens om jag kan förklara hur besviken jag är på honom och hur mycket som är förstört för min del. jag tänker inte skriva mer om det, det tar för mycket på energin..
jag och mamma har kommit till ännu en tvist, den kom upp i måndags när jag hade glömt att handla mat, jag gjorde det på tisdagen istället men då var det redan för sent, vilket både är och inte är förståeligt. jag åkte till johan direkt efter stockholm så jag tänkte inte på att det var tomt i kylen hemma, vilket var dumt. men samtidigt kan alla glömma, hade mamma bara påmint mig en gång till hade jag såklart handlat, men det är för sent nu..
1 september ska jag vara ute härifrån, vart jag tar vägen är världens största frågetecken och det kommer endast tiden få utvisa, men två veckor alltså, sen tänker jag inte vara nåt besvär längre..
jag har sökt två jobb, var in på videoteket och snackade i en halvtimme och jag önskar mest av allt att jag kan få jobbet där, han gillade mig men han sa också att han hade en del systerbarn osv som han var tvungen att tänka extra på, även om han inte gillade tanken.. vi får se helt enkelt. andra jobbet var på ica matmästarn, om jag får jobbet där skulle jag nog mest bli fundersam, det kändes inte riktigt bra faktiskt..
en liten blödning har visats i mitt öga på den återkommande undersökningen, förhoppningsvis var det ingenting men är det nåt så är det väl bara att vänta och se där också, ett blint vänsteröga vill väl alla ha va, fan.
jag har bloggat i ett år nu snart, jag hade inte tänkt fira nånting på dagen utan avsluta mitt bloggande precis här. under alla inlägg jag skrivit har jag sårat en hel del och skrivit saker som jag menar men som kanske inte är menat att komma ut till alla, vissa saker ska man helt enkelt hålla för sig själv. jag är för ärlig för sånt och tycker att man ska stå för saker man gör, för mig finns det inte mycket som är privat, jag har skrivit saker som jag anser vara problem i mitt liv, och inte för att hänga ut andra och få dom att framstå som dåliga personer. det här är min öppna dagbok där jag behöver åsikter för att veta hur jag ska ta itu med saker och ting. och istället för att tynga mina nära med mina problem och att se hur dom lessnar mer och mer ger jag fler chansen för folk att välja att lyssna eller inte lyssna. men nu är det nog. det har skapat för mycket problem då folk inte förstått i vilket syfte jag haft bloggen, det jag har försökt få mig själv att må bättre av har i slutändan bara gjort mig mer ledsen.
jag blev ingen blondinbella och tacka fan för det.
vi kör ett kul klipp som sista grej :)
so long.
Kommentarer
Postat av: Jacob
det är en balansgång med att inte bli för ärlig o privat i sin blogg.. jag har gjort som du och vissa har tagit illa upp.. kanske man skulle skaffa sig en privat dagbok för då kan man ju verkligen skriva allt allllt allt.! Hoppas din anger over your father börjar avta lite.. och hoppas du inte blir blind på ena ögat.. Puss o kram.!!
Trackback
