Stopp

Ingenting är som det var, ärligt vad har jag kvar nu?
Ingen ny prick på din hals, ingenting ingenting alls
Har inget att lämna tillbaks, inte en endaste vas
Ringer men får inget svar, det är ingen som ringer tillbaks

Det räcker nu, jag har fått nog av att må dåligt, ett tag är okej, just med grejen att efter ett tag känna att lyckan vänder och att nånting bra faktiskt väntar nånstans. det gör det inte för mig, jag har insett det nu, det finns ingenting bra nånstans faktiskt.
igår smsade jag med en av mina bästa vänner, antagligen den bästa, och vi bestämde väl att vi skulle ta en "paus", jag fattar inte direkt vad jag gjorde men det är gjort, och det är säkert bra så. det värsta var att jag under våra sms kom fram till mycket mer än vad jag visste innan, att en person har gjort mig så annorlunda, och jag hatar det, jag hatar att han ska ha påverkat mitt liv så mycket som han gjort.

Jag vet att mycket av det här har med _ att göra,
han är ett jävla as och tar så mycket av min energi
som bara går, hade jag inte haft han runt mig hade
jag säkert orkat mer och inte sett allt jag ser som
problem, och säkert inte heller mått så dåligt av att
vara själv och tro att alla vill mig illa..Han har förstört
mycket och gjort mig mycket annorlunda också, jag ser
inte på folk på samma sätt, och det är synd..Hur som
så behöver jag tid, för mig själv, även om det är det
sista jag behöver så är det också det jag behöver mest..


det slog mig först när jag skrev det att det faktisk är så, det känns ganska konstigt att förstå det själv man man bryter kontakten för möjligen månader med en av dom bästa, och jag vet inte ens om det är rätt sätt. även om jag behöver henne så känner jag också att jag inte mår bra i hennes närhet längre, vi är inte så lika som vi var förut, så är det.
jag vakande med plommonögon imorse igen och dom väntas imorrnbitti också. det blir antagligen inte någon resa med malin och jag förstår inte att jag inte förstod annat. jag vet att hon jättegärna ville åka men varför skulle det bli så med min otur? det är inte ens otur längre, det är bara mitt liv, det känns seriöst inte som att jag nånsin kommer hitta nån ljuspunkt med nånting. jag behöver verkligen åka, det gör jag, mer än allt, jag förstår inte hur jag ska klara månad på månad utan att ha nånting att se fram emot. hade jag rest nu hade jag kunnat tagit nya tag under resan och levt ett helvete igen när jag kommit hem, men ändå vetat att jag varit borta en stund, och rensat kroppen lite.

jag har gråtit för mycket nu igen..

/



Kommentarer
Postat av: Jacob

Stoppa dig, jag måste stoppa dig.. tralalala..!

Maggio e osså riktigt trevlig ska du veta..

puss o kram

2009-03-01 @ 13:12:48
URL: http://poetryofjacob.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0