Linda

Jag känner mig som en trasa, en trasa som har använts på tok för många gånger, den har kastats hit och dit, tvättats i diskmaskinen för att bli renare men det enda den har blivit är mer sliten, ännu mer kastad efter det och snart är den för tunn för att kunna användas igen.
det känns som att alla runt omkring jämt tar mig som ett andrahandsval, och att jag sen inte ska märka det utan vara glad över att jag tas som ett val överhuvudtaget, men jag orkar faktiskt inte mycket mer.

dagen började väl bra, jag vaknade pigg och åkte på jobbet pigg, fick under dagen upprepa samma meningar ett antal gånger vilket nu efter att ha varit på samma dagis en längre tid inte kändes okej, fick även se att världens minsta barn kan bajsa som en elefant, det var helt galet vill jag lova, hon satt huuur länge som helst och när hon väl var färdig var hela pottan full, helt sjukt, och sen när jag skulle tömma den var det SÅHÄR nära att jag spydde, jag försökte intala mig själv att det bara var bajs, helt vanligt människobajs, men det hjälptes inte, jag kvälvdes hela tiden och kvälvningar kan man faktiskt inte göra nånting åt, hur som klarade jag mig, hade ju sett bra ut om jag hade spytt på sidan om pottan också..
efter stan åkte jag happy happy in till stan för att möta upp sofia och inhandla våra kläder till imorrn, väl inne i stan var hela gågatan svart, alla affärer var stänga pga strömavbrott, jag frös häcken av mig då det nu plötsligt har sjunkit från +6 till -20 grader (imorrn ska det blir -30 :O) och jag väntade bara på att sofia skulle ringa vilket hon inte gjorde förrän en kvart senare, vi pratade en stund och sen bröts det, efter det väntade jag på att hon skulle höra av sig igen men det gjorde hon inte, och med noll kronor på mitt kort kunde jag inte ringa upp utan gick runt på stan och frös. efter ett tag ringde stina och jag åkte till frösön direkt. efter ett tag där blev jag skitless, ingen sofia ringde eller svarade på mina samtal och jag och stina kom inte fram till nåt vettigt inför lördagen heller, så jag åkte hem.
just idag kunde inte annat vara mer skit, jag trodde att sofia tog mig som andrahandsval som alla andra, att nåt viktigare hade dykt upp och hon kunde inte förmå sig själv att ringa och säga det (nu var det inte så men det kändes så då), att det sket sig medförde också att jag nu inte har nånting att ha på mig imorrnkväll, har inte handlat kläder på jag vet inte hur länge och bara grejen att jag hade räknat ut allting har nu gjort allting mycket jobbigare. sen att jag trodde att jag hade en helkväll bokad inne i stan, eller ja, en längre tid iaf, så blev jag less att jag var tvungen att åka hem halv fem ändå till ett hem jag inte vill komma hem till.
jag satte mig direkt när jag kom hem inne på toan för att det är enda stället jag vet att jag får vara ifred på, satt där en timme tills jag blev för hungrig och gick sen upp med irritation i hela kroppen.

jag vet faktiskt inte vad det är med mig, vad det än är så tror jag inte att jag orkar mycket mer. jag känner inte igen mig själv längre, och jag har förlorat alldeles för mycket på för kort tid. jag flyttade härifrån för en person jag nu förlorat, och under flytten förlorade jag vänner som jag kanske skulle ha varit mer rädd om, under flytten tillbaka hem fanns alla där, till och med dom jag inte hade räknat med, och nu är jag här ensam igen, både pga dom misstag jag gjort och för att jag antagligen snackat för mycket med dom jag trodde skulle förstå mig men i själva verket bara blev less på att höra om mitt liv som ingen egentligen kan förstå om dom inte befann sig i min kropp för en dag, med det har jag också märkt vilka som är mina vänner och vilka som inte är det, och det är för få med tanke på vilka jag trodde jag hade. alla har svikit mig på nåt sätt, och i det inlägget jag skrev om hur min vänskapskrets såg ut märkte jag också hur påtvingat allt blev plötsligt, jag skrev att jag tyckte att alla hörde av sig för lite, och vips så vara alla fram med sina telefoner och knappade och frågade hur det var, det var väl inte så jag menade det direkt.
jag har, helt seriöst, funderat på att prata med nån, nån som jobbar med att lyssna, både för att alla andra runtomkring inte ska behöva höra på allt och för att jag ska kunna samla allt jag pratar med hos mamma, hos pappa och hos alla er hos en person, som har hört på massa saker förrut och kanske vet hur jag kan hantera saker bättre, men jag vet inte, det kanske är dumt också, sen känns det lite konstigt också faktiskt.. men man vet ju aldrig.. just nu känns det som att jag sakta men säkert bryts ner..

lördagen känns ganska oklar, bastun är bokad och utgång är på ingång, men jag vet fortfarande inte vilka som kommer eller hur det blir med bodaborg. fan

imorrn? jag är inte pepp för fem öre och jag vet inte vad jag ska ha på mig. jag vill inte, tror jag. usch. det är gratis iaf

nu slutar jag

/
-Maybe you're not afraid of me but I'm sure you've thought about me naked..?
-Am I that transparent? I want you, I need you, oh baby oh baby