Linda

Jag förstör, det är det enda jag lyckas göra. även om jag försöker göra nånting bra slutar det alltid dåligt ändå. nu har jag kanske förlorat nånting av det bästa bara för att jag saknar nånting av det jag anser vara av det sämsta, för mitt huvud är det det sämsta iaf, och min mage vet inte vad den säger, och hjärtat är bara krossat, och det kommer antagligen krossas tusen gånger till om jag fortsätter såhär. varför ens riskera att förlora nånting så bra för nånting så dåligt, nånting så dåligt som jag inte ens vill ha egentligen? Det sägs att vägen till hjärtat går via magen, men hur fan gör man om magen säger massa olika saker och får en att känna som att man är i en berg- och dalbana?

Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger