You're an itch that I'll never stop scratching, a hole that I'll never quite fill

Imorse när jag åkte till jobbet lyssnade jag på min mp3 som vanligt, eller ja, som vanligt när jag åker buss, men ni fattar.. jag lät musiken gå som den gick, trots att jag har en massa dålig musik, Insomnia kom och jag ville bara somna, den slutade och där var jag tvungen att trycka om låten, den är riktigt bra faktiskt och jag tänker inte på annat än oc när jag lyssnar på den, men det gör ju inget :) efter den kom Ron pope - You're the reason I come home och jag ville bara grina. jag satt med klumpen i halsen hela låten både för att jag älskar den och hatar den, den väcker massa minnen sen början av november när jag satt hemma och grät flera dagar, just till den här låten bland annat, men den är så himla bra också så jag ville inte byta, det är lite sjukt hur en låt kan påverka en, och vilka minnen den väcker, galet galet.

när jag kom till jobbet 10 minuter för sent var den första hälsningen jag fick "hej koköna", Hej tokhöna var alltså det första jag fick höra och jag kunde ju inte annat än bara le :) bra start på dagen helt enkelt, och sen flöt det bara, som vanligt där borta :)

emelie har precis kommit så vi slutar väl där :) tillsammans med en bra låt :)

jag kom förresten på vad några bilder kan få en att må bättre, fula bilder alltså, en bild säger väl mer än tusen ord, var det inte så? :)

PUSS!
Jag kunde inte annat än le när jag vaknade imorse :)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0